Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

  Rick

  Kuai Le Gous Godrick Ganandorf

 

 

* 2003-06-06

2008-10-05

Svensk utställnings champion

Stamtavla

Far; Kuai Le Gou´s Buzzing Buddy Bently                 Mor; Kuai Le Gou´s Victorious Wild Queen

Farfar; Nivels Sundance Kid                                        Morfar; Gamma Khan V D Friesiana

Farmor; Kuai Le Gou´s  Raving Rose                         Mormor; Kuai Le Gou´s Popper of Midnight

                                                                    I ljust minne bevarad, min älskade prins

      16 april 2009

       

               Något av ett under här i norr; Tulpaner som kommit upp, nästan blommar. På "min prins" Ricks grav.

           Det är knappt någon tussilago har kommit fram, ingen annanstans i trädgården syns äns minsta grönska....

                                          Det får en att fundera på själar, vad som inte syns men antagligen finns där ändå......

 

 

 

   Ricks mamma "Tobago".

   Kuai Le Gou´s Victourious Wild Queen. En tik med massor av titlar tex INT NORDNUCH KBHV-05 SV-05 NORD-02  

                 KLUBBCH och Guld tibbe vinnar tik åren....................

 Ricks första utställning, Köping  januari 2004

 Rick och syrran Gemma blev BIR och BIM valpar

 

 Här är några uppfödar grupper Rick varit med i. Även Flaschy är med som bodde hos oss ett tag, och hennes bror  

 Schummie samt förstås mamma Tobago...

    

 

 Denna sammansättning på avels gruppen blev placerade på SKKs rankinglista som nr.....

 Vi blev tom BIS på Skk utställningen Västerås 2006. 

 

 

 Här blir Rick BIR i Piteå SKK maj 2007

 Bim blev

 

  Västerås SKK/ SvKtr

     

 Bästa uppfödar grupp, Västerås SKK 070721

 Jag/Rick, Annica/Torsten, Åse/Zmirre och Gunilla/Tobago. Givetvis är vi Kuai Le Gouáre allihopa......

 

   

 Västerås 070722 special                                       Uppfödargruppen på söndagen 070722

 

  Tobago blev BIS

 

        Alafors 2008 TTS special

 Mor & son Tävlar i par klass           Rick blev 3a bästa hane

 Mor & Son tävlade i parklass                               Gunilla var handler                           Rick blev 3a bästa hane

 

 Världs utställnings specialaren i Hågelby parken

   

 Med Gunilla var hela utställnings grejen ny och rolig igen. Rick blev 2a bästa hane, tror jag

 

  Tibethund 2008

         

    3a bästa hane                            Torsten blev CHAMPION                                 Uppfödar gruppen blev 2a

 Det här blev tyvärr Ricks sista utställning...

 

    En vanlig dag

 

            

      Så här ser vi ut till vardags, lite lagom rufsig....

 

 

 Ricks memoria

   Min prins, min loverboy, min klippa i livet finns inte mera.

 Han föddes på Sveriges national dag, 6/6 2003, på Kuai le Goue´s kennel. Jag träffade honom(och hans syskon) fem veckor senare. Vi skulle BARA TITTA på de vuxna hundarna och bekanta oss med uppfödaren, Gunilla Albrigtsen.  Det var ju inte "rätt tid" att skaffa valp just nu under slutklämmen på mina högskolestudier. Men den lilla, svarta, självständiga, rultiga, charmören stal mitt hjärta första gången våra ögon möttes.
Det är Han jag vill ha! Inget snack, jag var såld, helt chanslös. Men alla ni som sett vår underbara ras som små valpar förstår precis vad jag menar- de är oemotståndliga.
 Eftersom min kille kom till oss vid "fel" tid så fick han vara med om mycket de första månaderna. De månader jag trodde en valp skulle ha lugn och ro, binda sig till sin flock och en få del social träning. Men då hade jag ju aldrig haft en tibbe. Rick var med på heldags svamp plocknings turer i skogen- och upptäckte att när man blev för trött, kall, kunde man krypa ner i mattes ryggsäck och sova ett tag. Han åkte mycket bil då han fick följa med på mina studieträffar och han kom att älska människor. Han fick ibland bo borta, hos mina ungdomar och fick hela deras liv och vänner på köpet. Otroligt nog blev han en lugn kille som var "hemma" överallt. Rick var en mycket lydig liten kille, så pass att han och jag provade lite dressyr lydnad. Men ledaren tyckte han var för ung, han behövde leka av sig lite först.

  När han var åtta månader kom första "bakslaget"- han fällde sin valp päls. Trots att jag var förvarnad om att det skulle ske och vara en jobbig period så var jag helt oförberädd på vad som kom. Han hade ju haft den mest underbara raka, silkeslena, lätt skötta, svarta päls man kan tänka sig. Så plötsligt hade jag en hund som var en enda tova framför mig, hur mycket jag än borstade. Sakta men säkert tog vi oss igenom detta och ur valppälsen växte det fram en lång len(dock inte lika mjuk) härlig päls som han gärna lät mig borsta och sköta om.
 Sen blev jag sängliggande efter en operation som gick fel. Då tog min lugna, driftiga kille och skaffade sig en del "ovanor". Han kom bland annat på att bara han visste vart jag var så räckte det. Han behövde ju inte komma bara för att jag stod och ropade. Tids nog när han var färdig med det han höll på med kom han. Mitt ända säkra kort när det gällde inkallning var att jag la mig på alla fyra, kröp sakta emot honom samtidigt som jag med silkeslen röst ropade "Loover boooy". Då kom han alltid glatt skuttande och slickade mig i ansiktet. Han kunde aldrig förstå varför jag nyss gapat, skrikigt och varit upprörd. Och vem kan vara arg i den både pinsamma och komiska situationen.
  Som ni förstår blev han aldrig någon lydnads champion. Men han var alltid där, alltid glad, varm och kärleksfull. Han tog ner mig på jorden när jag stressade, deppade eller hade ont. Det var han som kom och la sig hos mig när jag mådde dåligt, trots att han annars mest trivdes på de svala golven. Oj, vad jag saknar hans lugna närvaro, hur han kom och la sitt huvud i mitt knä när han ville ha min uppmärksamhet.
 
  När han var drygt ett år ringde uppfödaren och berättade förtvivlat att en släkting till Rick hade fått Linsluxation. Då visste jag inte mycket om vad det innebar, men jag lärde mig. Jag led med den hunden och dess ägare när den gick igenom operationen. All den oro, smärta de måste kännt skar i mig. När de sedan efter ungefär ett år av medicinering mm trots allt miste honom grät jag floder. Jag tänkte givetvis på att det kunde ha varit min egen älskling. Det spelade ingen roll att jag vid det laget utökat familjen med fler hundar. Rick var den första, han var min barndomsdröm om den egna hunden som blev sann.
Då beslöt jag att om min kille någonsin fick några sådana fel så skulle han slippa operationer, mediciner, all ev smärta och vetrinärer.
  Första gången jag ögonlyste Rick var jag så nervös att jag kräktes. Men allt var ju bra och han ögon var UA. Sen har i alla fall jag inte hört om flera fall av linsluxation i hans avels linjer. Detta och allt annat som hände runt mig gjorde att jag sköt undan möjligheten om att Rick kunde bli sjuk.
 
 

 Förra hösten tänkte jag para min tik, min kennels första valp kull. Rick var på tänkt som pappa, men jag tänkte att vi skulle kanske vänta något år till eftersom jag ju helst skulle vilja behålla en valp efter honom. Jag for söder ut med tiken för att para, men hon ville inte. Hon avbröt löpet totalt. Så efter ca en vecka var det bara att åka hem och skriva in mig på sjukhuset för bröstcanceroperationen. Mina barn tog hand om hundarna och eftersom tiken inte löpte längre så var det ju ingen fara att lämna hundarna tillsammans. Detta var på tisdag och på fredag när dottern kom hem satt Rick och Sally i hop. Hon blev dräktig och den 13 december föddes Atlas. En ensam, stor, svart, företagsam härlig hanvalp. Både Rick och Sally visade sig vara utmärkta föräldrar. Första veckorna så var ju valpen och mamma för sig själva, men Rick var nyfiken. Sen när Atlas började tulta omkring var Rick en mycket tålig pappa som lät sonen göra det mesta. Ute lekte de två så att snön yrde. Efter några korta veckor blev valpen såld till Stockholmstrakten och vi gick in i en hemvandlunk. Promenader och aktiviteter som varje dag med min tillfrisknad blev lite längre, lite piggare. 
 
 Så kom domen på djursjukhuset efter en ny ögonlysning; trådarna som höll upp linsen hade börjat brista. Vetrinären bokade in en operations tid. Jag var i chock! Hur kunde detta hända! Rick som varit så stark och nu senast tagit mig genom cellgiftsbehandlingen. Det var många dagar som han var den ända orsaken jag steg upp ur sängen. När han la sitt huvud mot min arm, slickade mig lite i ansiktet och gjorde sitt alldeles speciella ljud då visste jag att han bad mig att stiga upp, följa med ut en lite sväng. Men han krävde aldrig utan bara snällt försökte uppmuntra mig. Han förstod att jag mådde pyton och ställde inga krav. Den här domen gjorde ondare än både min mammas cancerdödsdom och min egna bröstcancer. Det sjönk aldrig in i mitt medvetande. Jag klarade inte av att tänka på det så jag fortsatte som inget hade hänt. Vi hade alla en "trevlig" dag på Tibethund. Min Rick älskade all den uppmärksamheten han fick när han var på hundutställning, både utanför ringen och i den. Han trodde säkert att hela jippot var för hans skull, alla hundutställningar var för att han skulle ha kul.
 
  Natten efter läste jag äntligen operations och efterbehandlingsbeskrivningen jag fått av vetrinären. Det står då klart för mig att jag inte klarar av att utsätta min kille för den behandlingen. Alla hade säkert varit snälla och duktiga, hjälpt både honom och mig på alla vis. Men han som inte ens står ut med att avmaskas, få en strut på huvudet om han gjort illa en tass. Han får ju fnatt av att få luggen uppsatt i tofs. Sen inser jag att vänta och se skulle utsätta honom för att måsta avsluta sitt liv i smärta. Vetrinärerna här hemma i östersund är ju inte utbildade på ögonlysning.
 
  Så den 5 oktober tar jag med mig honom till vetrinären som ger honom en spruta som gör att han somnar för gott. Jag fick med mig honom hem och nu ligger han begravd i min trädgård. Det låter säkert tokigt men både jag och mina barn grät mer på Ricks begravning än vad vi gjorde när vi begravde min mor. Han blev bara drygt fem år. Men det är fem kärleksfulla år som jag alltid kommer bära med mig i mitt hjärta....
 
 
    
 
 

.